Kammakargatan, del 19
19.
Till slut stod det pynt överallt där pynt kunde stå, trots att det fortfarande fanns mycket kvar i kartongerna. Två av dem innehöll bara julgranspynt, jag hade kikat i dem, sett sådana där spetsiga, avlånga julgranskulor som var vanliga förr, i djupa juvelfärger, som också var vanliga förr; cerise, turkos, mörkblått, och kulor i form av grankottar och lyktor, och små fåglar av glas att klämma fast på grenarna.
”När brukar ni klä granen?” frågade jag.
”Vi brukar vänta till strax innan festen”, sa Roman. ”Du kommer väl på festen?”
”Vilken fest?” sa jag.
Det var fest hela tiden, i princip varje lördag sedan jag lärde känna Andreas och Roman hade det varit fest hos dem, med varierande ambitionsgrad, men ändå någon typ av fest, utöver de många middagarna.
”Har du inte berättat för Therese om festen?” sa Roman lätt anklagande till Andreas.
”Har jag inte?” sa han och tittade hastigt på mig, jag skakade på huvudet.
”Berätta om festen, Andreas”, sa jag medvetet påstridigt.
Andreas stack in handen i kavajens innerficka och drog upp en liten lapp. Det var en flyer, formgiven som en titel i Bonniers gamla Panache-serie, med mörkröd ram och den lilla hjälmen inkopierad högst upp i mitten.
JULFEST PÅ
KAMMAKAR-
GATAN
stod det där titeln borde varit placerad, och längre ner: ”Vi firar som vanligt in julen på Kammakargatan 27. 21/12, från kl 20. Ring på Hammarsten. Dryck och tilltugg serveras. Var vänlig klä upp dig.”
”Vi brukar ha en julfest”, sa Andreas.
”Jag ser det”, sa jag.
”Du är välkommen, så klart.”
Det var något i hans tonfall igen. Ville han inte att jag skulle komma? Hade han tröttnat på mig, ångrat att han bett mig flytta in? Hittat en lämpligare hyresgäst till vindsrummet?
”Jag kommer gärna”, sa jag.
Roman log.
”Det är klart att Therese kommer på julfesten”, sa han.
* * *
Snart stod det klart för mig att julfesten krävde stora förberedelser. Utöver pyntandet och allt som skulle ordnas med mat och julgodis skulle det köpas vin, något som påbörjades i god tid eftersom det var tvunget att bäras hem i omgångar. För varje dag växte stapeln med flaskor i ett hörn i köket. Jag gissade att det i första hand var Andreas som hade betalat dem, och jag undrade ibland hur överenskommelsen såg ut mellan Roman och honom när det gällde ekonomin. Roman pluggade på heltid, jobbade extra i antikvariatet och använde en del av lönen från det till att bekosta trycket av Stereo, som inte var i närheten av att finansiera sig själv. Andreas hade sina studier, och så de sysslor han utförde i fastigheten på uppdrag av sin moster, och som kanske avlönades, men jag misstänkte att han också hade en buffert, ett sparkonto med pengar som liksom ackumulerats med tiden och som antagligen underhölls av hans föräldrar, som uppenbarligen hade det gott ställt. Och eftersom det var Andreas mosters hus, och hennes lägenhet, bodde Andreas antagligen helt gratis. Betalade Roman någon hyra? Kanske delade de bara på utgifter för el och mat och praktiska saker till hemmet.
Det är en stor tjänst att göra någon, tänkte jag, att ge bort gratis boende i Stockholms innerstad. Är det en tjänst som kräver en gentjänst? Uttalat eller outtalat. Medvetet eller omedvetet.